Kerendia (finerenon) diagnos och behandling vid hjärtsvikt och CKD

Tidig identifiering av hjärtsvikt och CKD är avgörande för att möjliggöra rätt behandling och minska risken för sjukdomsprogression och kardiovaskulära händelser.

Diagnostisering vid hjärtsvikt

Misstanke om hjärtsvikt uppstår oftast vid en kombination av symtom (andfåddhet, trötthet och bensvullnad) tillsammans med ett patologiskt EKG. Välgrundad misstanke om hjärtsvikt föreligger om då också NT-proBNP är förhöjt. Diagnosen bekräftas med en ultraljudsundersökning av hjärtat (en ekokardiografi).

För korrekt diagnos av hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (HFpEF) krävs fler mätningar av hjärtats mått och funktion, såsom mått på vänsterkammarmassa, förmaksstorlek, lungartärtryck och vävnads-Doppler. Ett scoringsystem kan då användas, se ESC Guidelines (Tabell 9, ESC 2021). Trenden är att andelen patienter med HFpEF är i stigande, och utgör nu sannolikt mer än hälften av alla patienter med hjärtsvikt. Gruppen är i genomsnitt äldre och har större andel kvinnor, jämfört de med HFrEF.

Eftersom diagnosen HFpEF kan vara besvärlig, finns ett starkt önskemål om att svarsutlåtanden av ultraljud klart deklarerar om kriterierna för HFpEF är uppfyllda eller ej. Det är särskilt viktigt när undersökning har beställts av primärvården.

Tidig identifiering av hjärtsvikt och kronisk njursjukdom är avgörande för att möjliggöra rätt behandling och minska risken för sjukdomsprogression och kardiovaskulära händelser.

CKD med T2D: Sätt korrekt diagnos och sätt in evidensbaserad behandling

Tidig diagnostik och behandling är viktigt vid kronisk njursjukdom hos patienter med typ 2‑diabetes. Nationellt Vårdprogram rekommenderar årlig screening av eGFR (filtrationshastigheten) och UACR (U-Albumin/Kreatinin kvot). Vid positivt fynd bör provtagningen upprepas, där två positiva resultat krävs för säker diagnos.

Symtom och kliniska fynd
Kronisk njursjukdom definieras som förekomst av onormala förändringar i njurarnas struktur och funktion som förekommit i mer än tre månader och som har betydelse för framtida hälsa. Kronisk njursjukdom klassificeras i fem stadier utifrån glomerulär filtration (GFR). Akut njurskada innebär snabb förlust av GFR eller minskade urinmängder med ansamling av kvävehaltiga metaboliter och risk för metabol acidos och hyperkalemi. Akut försämring av njurfunktionen är vanligt vid kronisk njursjukdom (läs mer nedan).

Värdering av risk för försämrad njurfunktion vid kronisk njursjukdom

Ladda ner Kerendia (finerenon) heatmap som pdf

Heatmap 2025 A4PDF (0.71 MB)

Förklaring av heatmap: Värdering av risk för försämrad njurfunktion vid kronisk njursjukdom [1,3]. Grön = låg risk. Gul = måttligt ökad risk. Orange = hög risk. Röd = mycket hög risk.

Produktinformation

Kerendia (finerenon) 10 mg, 20 mg, 40 mg filmdragerade tabletter, ickesteroid, selektiv mineralkortikoidreceptorantagonist. Rx (F).

Indikation: Kronisk njursjukdom (med albuminuri) associerad med typ 2-diabetes (T2D) hos vuxna. För studieresultat avseende renala och kardiovaskulära händelser, se avsnitt 5.1 i SPC. Symtomatisk kronisk hjärtsvikt med vänster kammares ejektionsfraktion (LVEF) ≥ 40 % hos vuxna. Subventioneras endast för behandling av kronisk njursjukdom (med albuminuri) associerad med T2D hos vuxna.

Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Samtidig behandling med starka hämmare av CYP3A4. Addisons sjukdom. Varningar och försiktighet: Hyperkalemi har observerats hos patienter behandlade med finerenon. Riskfaktorer inkluderar lågt eGFR, högt serumkalium och tidigare episoder av hyperkalemi. Hos dessa patienter ska tätare kontroller övervägas. Behandling ska inte initieras hos patienter med S-kalium >5,0 mmol/l, eGFR <25 mL/min/1,73m² eller gravt nedsatt leverfunktion. Hos patienter som behandlas med finerenon för kronisk njursjukdom associerad med T2D ska behandlingen tillfälligt sättas ut vid S‑kalium >5,5 mmol/L. När S‑kalium ≤ 5,0 mmol/L kan behandlingen med finerenon återinsättas i dosen 10 mg en gång dagligen. Hos patienter som behandlas med finerenon för hjärtsvikt med EF ≥40 % ska behandlingen tillfälligt sättas ut om S‑kalium ≥6,0 mmol/L. När S‑kalium <5,5 mmol/L kan behandlingen med finerenon återinsättas i dosen 10 mg en gång dagligen. En ökad incidens av försämrad njurfunktion har rapporterats hos patienter med hjärtsvikt med EF ≥40 % som behandlats med finerenon. Monitorering av njurfunktionen rekommenderas regelbundet under behandlingen samt vid behov baserat på patientens individuella egenskaper. Användning vid graviditet och amning bör ej ske.

För ytterligare information och priser se www.fass.se. Senaste översyn av produktresumén: juni 2026. Bayer AB. www.bayer.se

▼ Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket.

Referenser

1
Nationellt vårdprogram för kronisk njursjukdom 2024