Utveckling av Förmaksflimmer

Trombbildning i hjärtat

Förmaksflimmer är en tillfällig eller permanent oregelbunden rörelse av förmaken i hjärtat. Förmaken slår med en extremt hög frekvens av 350 till 600 rörelser per minut (flimmer).

Trombbildning

Vid förmaksflimmer sänks blodflödeshastigheten i förmaken. Detta kan leda till att blodproppar bildas. 

 

Hjärtrytmen

Normalt slår hjärtat hos den vuxna individen jämnt i vila med cirka 60–80 slag per minut. Detta beror på en elektrisk impuls som har sitt ursprung i ett nervplexus i höger förmak vid mynningen av den övre hålvenen, det så kallade sinusknutan.

 

Sinusknutan skickar en elektrisk impuls jämnt över båda förmaken, som sedan kontraherar. Den elektriska signalen färdas sedan genom den atrioventrikulära noden (AV-noden), som är belägen vid övergången från förmaket till kammaren. Den samlar signalerna och överför dem på ett ordnat sätt via Purkinje-fibrerna till de två kamrarna, som sedan kontraherar. Efter en kontraktion slappnar muskelvävnaden av igen och de respektive kamrarna expanderar. Denna elektriska excitationsprocess ger en ordnad och jämn kontraktion av hjärtat i takt med sinusknutan (sinusrytm).

 

Vid förmaksflimmer störs denna koordinerade spridning av excitation. Det finns andra celler som skickar ut elektriska signaler på ett okoordinerat sätt istället för sinusknutan. Elektriskt kaos uppstår. Oregelbundet cirkulerande excitationsvågor förekommer i förmaket. 

När sinusknutans funktion är störd kontraherar inte förmaken längre på ett koordinerat sätt. Frekvensen kan stiga till över 100 slag per minut och hjärtat kommer ur synk. Man kan kan uppleva arytmin som hjärtklappning, vanligtvis kombinerad med en känsla av rastlöshet eller rädsla. Förmaksflimmer kan också vara kopplat till en mer eller mindre allvarlig begränsning av fysisk uthållighet, eftersom den oregelbundna pumpfunktionen kan minska hjärtminutvolymen. Om hjärtsjukdom redan är närvarande kan andra symtom tillkomma. Dessa inkluderar andfåddhet, svettningar, bröstsmärtor, vätskeretention (ödem) eller yrsel.

 

Nydebuterat förmaksflimmer avtar ofta av sig själv inom 24–48 timmar. Hjärtfrekvensen normaliseras och hjärtat återgår till sinusrytm. Om detta inte sker kan läkaren försöka återställa den normala hjärtrytmen genom läkemedel (läkemedels-konvertering) eller genom elektriska impulser (elkonvertering).

En av de mest allvarliga riskerna med förmaksflimmer är stroke, som kan orsakas av blodproppar som kan bildas i förmaket. Därför är förebyggande behandling med antikoagulantia rekommenderat till vissa patienter.